Vad innebär egentligen förlossningstrauma?
Hur vet jag om jag har upplevt förlossningstrauma?
Varför känner jag som jag gör när alla andra verkar tycka att allt gick bra?

Frågorna om de egna känslorna kring en förlossningsupplevelse är ofta många, och det kan kännas som en djungel att försöka reda ut.

Här kan du hitta information som kan svara på dina funderingar!
Är det något du inte förstår eller om du saknar något, tveka inte att höra av dig

Vad är egentligen trauma?

Många av oss tänker att trauma måste vara något uppenbart, som inte undgår någon att det är en traumatisk upplevelse – men det stämmer inte.

För att förstå vad förlossningstrauma innebär behöver man också förstå vad psykologiskt trauma är – för det vi pratar om när vi säger förlossningstrauma är just ett psykologiskt trauma. Därför börjar vi här.

Ordet trauma betyder helt enkelt skada, och ett fysiskt trauma är alltså någon form av kroppslig skada, allt från ett blåmärke till en livshotande skada.

Psykologiskt trauma

Psykologiskt trauma kan enklast förklaras som en upplevelse av stark rädsla och/eller inte ha någon som helst kontroll över sin situation och därmed vara utsatt för fara. Vad som skapar den här upplevelsen styrs inte av den medvetna delen av hjärnan utan en mer ’primitiv’ del som kallas amygdala.
Amygdala styr det autonoma nervsystemet som har som uppgift att skydda oss från skada och död.

På engelska används ofta uttrycket ”too much, too fast, too soon” för att beskriva vad som ger den här känslan av att vara i fara. Det innebär att vårt nervsystem inte kan hantera det som händer på grund av att det sker för mycket, för snabbt eller flera saker för tätt inpå varann, vilket tolkas som ett hot av det autonoma nervsystemet – som kickar igång vårt försvarssystem.

Försvarssystemet

Som nämnt tidigare har försvarssystemet som uppgift skydda oss från skada och död, och det är ett system som finns hos alla däggdjur.
När det aktiveras tar alltså amygdala över och vi har inte tillgång till neocortex som är den ”rationella” och ”intellektualla” delen av hjärnan.

Därför hjälper det inte om vi på ett ”intellektuellt” plan kan se att situationen inte är ett hot.

När försvarssystemet triggas igång så går vi in i någon av våra skyddsmekanismer, vilkas uppgift är att så snabbt och säkert som möjligt ta oss ur den hotfulla situationen -till trygghet.

Vi har alla hört om fight/flight eller kamp/flykt vilket är skyddsmekanismer som är lätta att förstå och se framför sig, speciellt när man sätter det i den klassiska kontexten ”när vi bodde på savannen”.
Men kamp och flykt är inte de enda skyddsmekanismerna människan utvecklat. Det finns lite olika namn och beskrivningar på andra skyddsmekanismer men de vanligaste är (på engelska) fawn och freeze/flop.

Vilken skyddsmekanism som ”kickar in” beror på vem individen är och tidigare upplevelser under livet, tillsammans med hur situationen i stunden ser ut. Vi kan också ”hoppa” mellan dem. Det vanligaste är att vi först går in i kamp eller flykt – vilket kan ske väldigt subtilt – och när kamp eller flykt inte kan ta oss ur situationen hamnar vi i freeze/flop eller fawn.

Kvarstående trauma

När man studerat andra däggdjur har man identifierat något som brukar kallas — . Det är det förlopp som nervsystemet går igenom efter en hotfull upplevelse och som gör att livet kan ”gå vidare som vanligt” efteråt.